Urde's Mode

De tar över gator och torg som om de sitter i en tiger tank. De har alla samma mentalitet, There is only one way, and its forward. And we break for no one!!
Man kan kalla dem livsfarliga, fienden av ordning, söndags bilister, trottoar marodörer, men den mest kända benämningen är "Ny bliven mamma".
 
Det här är något jag länge velat skriva om, något som har stört mig lika länge som folk som går i bredd eller pensionärer....
Men det var inte för än förra veckan då jag läste i .SE att Alex Schulman tagit upp ämnet. Han gjorde en djup analys av hur det är att vara på besök hos ny blivna föräldrar. Så  nu när ämnet ännu är hett så tänkte jag gå in djupare i hur stort problem mammorna verkligen är utanför hemmet.

Vi måste gå till grunden av problemet, vilket är själva barnet. För visst är det inte så konstigt att de nya föräldrarna ser sin ny födda som en ovärderlig dyrgrip. Det har ju trots allt tagit 9 månader att laga. Så man måste väll ha överseende med att  speciellt mammorna ser till sitt barns bästa före resten av världen. Och det är nu som det börjar bli farligt. För dig som har någon liten kunskap om djurriket, så vet du att en mamma med sitt ny födda barn är kanske det farligaste man kan stöta på. Exempel som att vissa hon spindlar äter sin make efter samlaget gör det hela till ett skräck scenario. Tänk då vad en mamma med en barn vagn kan göra? och vilka barn vagnar sen.... dem är numera gjorda som det ultimata stridsfordonet. Stötdämpare, dubbdäck, 1,5m bred kaross som är gjord i kolfiber eller aluminium, vattentät och mycket mer (kan även komma med realistisk ratt, så den lille kan träna sitt road rage. 

Inte nog med att dagens barnvagn är stor som en lastbil i proportion till trottoaren, så blir inte saken bättre att föraren (mamman) är som den värsta Crystal Meth missbrukaren man kan finna under alla säsonger som serien Cops har gått!

Snacka om road rage, som jag sa tidigare, det finns bara en väg, och det är framåt. Skit i vad som är i vägen, barn, fötter, folk som knyter skor, pensionärer, ja alla får passa sig jävligt noga när Jessica 28år är ute med Leo 1år.

Det är ännu en sak som stör mig extremt mycket, inte nog med att man kan bli frontal rammad av en barn vagn i rent jutejärn och inte få en ursäkt, man får ju nämligen veta vem man blivit överkörd av, som om det är något jävla hån.

Man hinner glimta en liten registrerings skyllt mellan jämringarna och blodsmaken i munnen, det står "Leo" på skylten." Aha!! nu vet jag vem de är jag ska söka upp, det är den där Leo!". och lika fort som dem kom så är pansar fordonet Leo och föraren Jessica borta, som om de aldrig funnits, kvar är ett djupt spår i folkmassan, kvar ligger offren, offren som dig själv och mitt i denna stund inser du att förnedringen är härmed fullbordad. Du blev precis ner mejad av en 1 åring vid namn Leo.

Nu framställer jag Mammor som satan själv, de vet vi ju så klart att dem inte är! (eller?) Eftersom allt grundar sig i kärlek och vem skulle inte göra allt för sitt barn? 

Jag har själv inte sett den här löpsedeln live utanför en 7eleven eller en tobak. Därför kan man disskutera dess trovärdighet, jag har dock hört att denna ska vara äkta.Mer exakt postad av :Aftonbladet 20feb, 1970. Hur det än nu är så kan man inte komma ifrån är att den har ett extremt härligt inslag av omedveten vardags rasism, att det är aftonbladet gör bara det hela roligare och bygger på min, samt mångas mening att aftonbladet är skit. Kul är det!


GOD SAVE THE QUEEN!
/F.Urde

Den här dagen började som alla dagar på jobbet, rutiner avverkades och kaffe sörplades...

Det var inte först efter att mer än halva dagen hade sprungit förbi som jag insåg att jag var nu slut på sysslor. Jag gick runt på mitt lager som SS officer och letade efter defekta vikningar att klaga på. Jag hittade en hög prada jeans som låg i o-ordning, så nu tog jag till med hårdhandskarna och....och...... ja, jag la dem i ordning helt enkelt.... så odramatiskt fortlöpte resten av den närmaste timmen. Men jag skulle inte ge upp hoppet om ett riktigt dunder problem som behövde lösas. Mycket riktigt efter att jag vikt kläder ett tag så torkar jag bort några svett droppar i pannan och ser upp mot taket. Eureka! På toppen av lager hyllorna stod nämligen den mest ondskefulla o-ordning av samlarleksaker.... "det här blir ett nöje!" och jag sätter igång. Jag lokaliserar en hel gång med tomma hyllor i sydöstra hörnet av lagret. Där blir platsen. 

Jag sätter planen i verket, "Nu jävlar, comicbook guy i simpsons! Nu ska du få se på riktigt nörderi!
En efter en, plockar jag ner leksakerna från oreda till perfektion. Jag sorterar sci-fi med annan sci-fi, kändisar med kändisar, japanska erotik dockor med andra japanska erotik dockor. "Åh va fint det blir!" tänker jag....jag tar mig t.om.  tid att ställa den yttersta leksaken med dess box, i en symetrisk kant i kant linje med hyllan, så att en illusionen av att det är en vägg gjord med leksaker... tendens till autism sprider sig i lagret, jag blir lagrets egna rain man. Viktor kommer förbi och ser på min skapelse, han uppmuntrar och tycker de är as coolt. Jag blir förstås i en stöddig extas och säger " så klart det är coolt, de här är precis som i någon film" själv klart är maffigheten ingenting mot vad som kan finnas på kanske sci-fi bokhandeln eller någon annan nördborg. Men för stunden så tror jag i mitt trötta huvud att jag har åstadkommit nått fantastiskt. 

Jag börjar nu hänsynslöst visa för alla som går förbi va fint jag gjort. Och blir sur när någon gått förbi skapelsen och inte ens lagt märke till det.  

Fler och fler av mina kamrater får se det jag gjort. Men reaktionerna blir inte den jag trott, "jaha, va fint... men skulle det där inte stå därborta?" ett pekande finger pekar mot ett tomt rum med hyllor, jag tror jag ska bryta ihop. Skulle allt detta vara förgäves? det kan jag inte tänka mig...

Men det var precis var det var.....

Det går nu äntligen upp för mig att nu får det vara nog..... jag kommer aldrig bli den där super perfektionisten.
Men jag fick mig i alla fall ett riktigt Triss moment, för plötsligt hände det bara. Jag blev leksaks nörd för en dag.

GOD SAVE THE QUEEN
/F.Urde

Män är inte fåfänga, det är England som gör dem det....


God Save The Queen
/F.Urde

Hello Dear readers!

Idag  var en väldigt spännande dag, vi fick nämligen fin besök från Götrich till butiken på krukmakargatan.
Vi skulle bli snabb skolade i hur man nålar upp en kostym för att sedan kunna skicka till skräddaren. Jätte spännande tyckte jag, men kanske det bästa var att "Old Man Götrich" själv var närvarande och inspekterade skådespelet i en mycket fin kritstrecksrandig kostym och svarta Churchs skor. 

Det hela var som en liten dröm som kom i uppfyllelse! 
Ända problemet var att jag inte dirket kände mig klädd för sällskapet. Jag skulle nämligen måla lite under dagen så jag såg minst sagt "layed back" ut.

Så där står jag, med Sveriges bästa skrädderi och ser ut som jag ska gå ut och kasta snöboll, minst sagt snopet.
Det hela börjar med en genomgång över hur en kostym är byggd, alla delar osv. Väldigt intressant och lärorikt, när det var klart så tittade (tror hon hette Annika), ut över publiken (oss) och sökte modeller att jobba på. 

Jag blev tagen och skulle ta på mig en förstor kostym så att de andra skulle få lära sig att nåla in en kostym så den blev mindre. Förutom att jag hade en Carhartt T-shirt under 7000krs kostymen så kändes det ganska kul faktiskt. Särskillt hur jag och William insåg att vi såg ut som Miami Vice, med våra förstora kostymer och T-shirts.


Men hursonhelst så var det en lärorik dag + att man fick konversera med Götrich....

GOD SAVE THE QUEEN!
/F.Urde

tack för en bra respons! Värdig att klargöra vissa saker i ett helt inlägg.

Jag ska svara på en fråga du ställer, nämligen att vi i sverige inte vet ett dyft om USA, det är nämligen så här vilket lele bevisar när han säger att "det är inte så viktigt för oss i sverige att veta nått om usa´s inrekespolitik." där ligger nämligen problemet jag tar upp, om man ska granska och kritisera så ska man se hela bilden inte ENDAST! titta på enstaka händelser. Som I George Bush´s fall så säger jag inte att jag själv avgudar mannen, men jag vet inte tillräckligt för att ha en bra uppfattning. Det vi vet om honom är att han är någonsorts domedagssökare, som vill förjöra allt och alla för olja. Det är bilden vi har fått uppmålat och den bilden är vi heller konstigt nog inte det minsta kritiska till. Vi använder oss av personer som Michael Moore som referens och han är ju amerikan så de han säger måste ju vara sant, sen är det helt enkelt så att vi i sverige inte gillar USA av någon underlig annledning. Jag tror att vi är lite avundsjuka och så är vi väldigt irriterade över att amerikanarna är så självgoda och tycker att dem är bäst, visst gillar man inte folk som är stöddiga i onödan...men det är också typiskt svenskt att reta sig på..
Sen att USA råkar vara världens mäktigaste land gör inte saken bätttre, för de retar vi oss ännu mer på. Dubbel moralen kommer dock när de kommer till att USA ska hjälpa med krigsmakt, som jag brukar säga..: När USA gör något blir de hatade, när USA inte gör något blir de även då hatade för att de inte gjorde något. Man kastar ord som Världspolis osv. men när de kommer till kritan så vill vi hela tiden ha hjälpen från dem. Klassiska argumentet från usa motståndaren är då: Ja men de är ju den största krigsmakten och har då ett visst ansvar.

hmm men hur genomför man något överhuvudtaget om man måste vara byrokrat i varje läge?

Samma dubbel moral visar vi t.om. mot vår egen ordningsmakt... de ska göra något, men gud förmoda att det är för hårt! då ska polisen straffas och tjuven ska slippa fri... På samma sätt är det nämligen med USA. Det som vi dock stör oss extra mycket på, är att vi inte kan häkta USA som vi gör med våra poliser när de gjort något fel. Därför dedikerar man istället livet åt att leka freelance kritiker som lyssnar  Jacques Chirac, Michael Moore och ser upp till che guevara och säger att han var en frihetens man! Medan man sitter och ritar svastika i ögonen på George Bush.

Okunskap och viljan att han någon att hata har gjort George Bush till det perfekta målet.
Min kritik lyder hursomhelst!: Ska du kritisera, då ska du också veta vad du pratar om. Inte beskylla Geroge Bush och USA för Vietnam kriget, det är väldigt gammalt argument och något man inte kna beskylla dagens USA för, för om man vill köra historie trippen kan jag bara påminna om events som när vi hjälpte nazisterna att ta norden, mycket heder där.
Nä om man ska kritisera USA så måste man veta vad som händer inrikes, vi får endast veta när Amerikaner dödar och när Amerikaner dör....

Och komihåg: Utan USA skulle vi inte vara mycket, vi skulle antagligen vara Nazister eller Kommunister (fast....det är vi väll redan...)

GOD BLESS AMERICA!
/F.Urde

Sverige har fått Hybris!

Jag har länge tänkt på hur vi beter oss här vi vårt avlånga land när det kommer till hälsningar och möten.
Utifrån vad jag har sett i min dagliga miljö så har Sverige fått hybris och tror att vi "måste" vara trevliga även fast vi inte känner för det, om inte så gömmer vi oss istället för att vara "otrevliga".

Det jag speciellt tänker på är möten med personer som inte riktigt är i din närmaste vänskaps-krets, men inte heller en "total stranger".  Den här personen är den man kan börja prata minnen med klockan 2 på cafét, eller möta på NK mellan hängen, för att sedan fråga lite snabba 1 2 3 frågor. Helt enkelt en fullt reko distans polare.

Men saken blir när man träffar personen i ett icke "part mode" eller inte med någon uppenbar frågeställning, då kommer den fega men snälla Svensken fram i oss.
Vi säger att jag går gående på biblioteksgatan, också känd som gatan där man just gör osmakliga möten med alla man inte känner för att träffa. How ever, jag går ner mot min boning då jag plötsligt på distans ser "vännen" kommas gående vid kapplans. "Fan" tänker jag, inte nu. Jag ser risig ut, stressad, pallar inte. Flera scenarion kan tänkas. Men han ser mig också, våra blickar möts lite halft men inte tillräckligt för att det är deffenetivt säkert att man såg den andra, något man kan hävda vid det efterföljande mötet, "nä men oj, jag såg inte dig", men det är så klart helt självklart att man såg varandra, Man är inte 86 och bor på solhöjdens pensionat.

Nu börjar det ialla fall närma sig ett "encounter" av hög grad, ingen av oss vill stanna och prata, samt tackvare hur förrädisk liten gatan är så går inte ett snabbt avvik i annan riktning utan att man ser ut som ett riktigt jubel.

The Encounter
NU möts vi, det känns som "the battle of Alamo" men nu är det dags att ta tjuren vid hornen....vi säger båda samtidigt "ööääarr det braao elle?" och sen går vi lika snabbt som vi sågs....



????

Är det bara jag som känner igen mig och tycker att detta är något av det töntigaste som existerar?
Jag menar, vad får vi egentligen sagt? Jo...Inget! ingen svarade på den andres fråga, man lyssnade väll inte enns, eller rättare sagt man behövde inte lyssna för man visste 10 meter innan vad man skulle säga och vad som skulle komma tillbaka. Vi vill bara få det överstökat och samtidigt inte varit "dumma" eller "otrevliga" och bara nickat, eller kanske tagit tiden att ställa en RIKTIG FRÅGA!!!! Men det gör vi inte, dock händer det att vi säger jo det är bra. Men vad betyder bra? Är det bra som att du vunnit på lotto, är det bra för att du inte dött i cancer? "Bra" är det mest allmänna och random ord som finns.

Jag har då undrat över hur det skulle vara om man bröt mönstret och sa något i stil med "Nej det är inte bra, jag mår skit dåligt, jag har diarée, ont i huvet, jag har urinvägsinfektion och jag har köpt upp alla mina pengar på smöre bröd. Skulle personen då vända sig om och ta sig tid åt mig? eller skulle personen bara fortsätta i det robott likna mönster den haft innan och inte enns uppfatta störningen för att han/hon är så säker på att svaret just var "bra" eller "äääööörr de braaoo elle?".

Är vi så tråkiga i det här landet? Japp det är vi!




Viss överdramatisering förekom......

GOD SAVE THE QUEEN
/F.Urde

Final Homme.

Som namnet säger, "det sista hemmet" är precis vad detta andra Japanska märket jag ska prata om står för.

Final Home är ett märke som fått inspirationen ifrån ett sorts domedags upplägg där man ska kunna använda sina kläder för att överleva i den urbana världen. ett koncept som varit mycket populärt i många år och uppmärksammat av märken som Cp company och Stone Island. Men nu är det Japan och det Japanska klädmärket Final Home. Den ultimata kollektionen är vad man kallat den, kläderna som ska rädda dig. Mer än domedags teorin så har inspirationen faktiskt kommit från hemlösa i New York. 

Det var när man såg en man mitt i den kalla vinter kylan stanna upp och öppna sin jacka för att fylla den med tidningar för en isolerande effekt mot kylan. Detta snappade man upp och gjorde en nylon parka  
Om ni tittar noga på parkan så ser ni att det är mer än en dragkjedja och att jackan ser ut som endast en vindjacka (väldigt tunn). Nu kommer själva ideén, de andra dragkjedorna representerar utrymmen för "stuffing" helt enkelt utfyllnad så att jackan kan göras till en varm vinter jacka. Ser ni inspirationen? Här återkommer de hemlösas isolerings taktik i en annan tappning. Men att inspireras av de hemlösa och göra en jacka som nästintill är ett hån mot deras sätt att hålla sig varma på ville inte Final Home. Därför bröt man ner hela grejen ännu mer genom att göra det hela till något lite "fånigt", meningen är att du ska "stuffa" jackan så den blir varm. Självklart kan du göra som de hemlösa och stoppa med tidningar. Men om du vill följa hur Final Homes design är så ska du stoppa med  bland annat sånna här:

Dun björnar...... och andra gosse djur (men om du vill vara lite tråkig så finns vanliga fyrkantiga rutor av dun som du kan använda, men då är du en mes ;)
Något som verkligen bryter ner hela anspelningen på de hemlösa och deras situation i den urbana djungeln. Det blir helt enkelt en rolig grej över en hemsk sak som domedagen.

Och så här är det man vill att jackan ska användas, som ett riktigt redskap.

Utöver jackorna så har man även tänkt vidare i idén om den ultimata överlevaren, nämligen survival T-shirts som är vakuumförpackade till storleken av ett halvt dvd fodral. Allt för att du ska kunna bära med dig en hel garderob i storleken av en sko kartong (mycket kul idé tycker jag själv) och så här ser en vakuum T-shirt ut:

Där trycket som ni ser är informations listor, där du skriver ditt namn osv.

Här under är Final home soffan i kartong och det finns fyndiga saker som chocklad ljus som du kan använda för ljus eller måltid. Listan är oändlig på vad dessa kluriga Japaner har hitta på. Men att det är coolt, är det ingen tvekan om!

GOD SAVE THE QUEEN.....AND JAPAN!

/F.Urde



Bilder från: Finalhome.com och Nittygritty.se

Är Japan verkligen så otroligt som vi fått inpräntat i våra huvuden? från att vi för första gången sett en manga serie eller en gnutta japansk design, så har svaret för de flesta blivit ja.

I mitt förra inlägg så förklarade jag hur mycket jag ser upp till Tsumori Chisato och hennes design. Den här gången ska jag presentera 2 andra Japanska märken ett som jag tyckt om länge och ett helt ny funnet märke som jag upptäckt under min tid på Nitty Gritty.

Märkena jag ska prata om är Kitsuné och Final Home. Båda Japan baserade och båda härligt speciella...

Kitsuné
Det Japansk/Franska märket Kitsuné är kanske den av de 2 nämnda märkena som jag tycker bäst om.
Skapades 2001 av Masaya Kuroki och Gildas Loaec som är en före detta medlem av Daft Punk, kände att de ville samla all sin inspiration och kunnighet inom musik och design för att skapa deras egna skivbolag där de kunde visa hur riktig musik skulle vara (enligt dem själva). Skivbolaget döptes till Kistuné, som är Japanska för den lilla röd räven. Som också blivit motivet för deras så kallade ready-to-wear logga. Ready to wear kollektionen bygger på fina tyger och passformer.

Här ser vi en 100% cashmiree cardigan.

Märket Kitsuné är mer än bara ett märke för kläder, det är nämligen i grund och botten ett skiv bolag för progressiv elektronika och house (enligt mig ett av det bättre skivbolagen för den sortens musik) och är några som inte behöver någon presentation om du gillar den här typen av musik. Kitsuné är som sagt ett Japanskt/Franskt märke som verkligen tagit de bästa av dessa 2 världar, man är i väldigt hög grad i samverkan med Paris och den tunga, välkända club kulturen som råder i denna metropol av design och musik (allt estetiskt som finns!!!!). Man säger sig vilja ändra hur electron musik och progressiv house är.... samtidigt som man är grymma på den fashionabla biten med sina super fina kläder.
Jag menar att Kitsuné är ett framtidens mode/design/musik företag, som full följt kundkretsens behov i alla vinklar.


I sin vision av att man ska visa hur electro musik ska vara så har man släppt en rad samlings album som är döpta till "Maison" x,1,2,3... osv. Det är här man levt ut den egna bilden av hur musiken ska egentligen vara. Vilket gjort att de fått en enorm kult status i club världen.

Kitsuné är något som alla borde ta en extra kik på innan de går och lägger sig till kojs, för detta är FUCKING SWEET!

GOD SAVE THE QUEEN.... AND JAPAN!
/F.Urde

Jag ska prata om en av våra Japanska designers som vi har på Nitty gritty, en designer jag beundrar väldigt mycket för hennes otroliga själ hon lägger ner i sina verk, som mer kan kallas konstverk än kläder. Detaljerna och färgerna är helt exceptionella, det här är kläder på en helt annan nivå än t.ex. prada. Den jag ska prata om är Tsumori Chisato. Som med allt ovannämnt tagit min uppmärksamhet och gjort det hela till ett blogg inlägg här på min blogg.  

Tsumori Chiasato pluggade på den kända japanska fashion skolan Bunka Fashion College, där hon efter sin examen 1977 började jobba hos en annan känd japansk designer, nämligen Issey Miyake. Det var här hon lärde sig grunderna i mode branschen, hon visade upp sin kunskap och imponerade på Issey så mycket att hon fick ta över sportkollektionen och bli dess chefsdesigner. Kollektionen hete  "Issey sport", men detta lät man Tsumori döpa om till "I.S Chisato Tsumori design" och det var nu det verkligen tog fart, nu är det tidigt 80tal och efter stora framgångar i sin sport kollektion så blir hon kort därefter belönad också med det prestigefyllda priset "Mainichi Fashion Award" i kategorin för bästanykomling. (Ett pris hon fått ytterligare en gång, 2002, men då i kategorin Bästa designer.) Men efter nästan 13 år som framgångsrik och mycket uppskattad designer på Issey Miyake valde Chisato år 1990 att satsa på en egen karriär och inte längre stå i skuggan, då startade hon varumärket "Tsumori Chisato". Utvecklingen har varit mycket gynnsam men gått i kontrollerad takt. Idag finns närmare 50 försäljningsställen över hela Asien. Flaggskeppsbutiken finns i Aoyama i Japan och i Europa är motsvarigheten belägen i Paris.

Vad som kännertecknar hennes design är inslagen av romantik och fantasi. Vilket gör dem unika Och det är  just det unika är viktigt för Tsumori Chisato. Som hennes slogan lyder "Att utgå från sig själv - älska sig själv - och tänka på originalitet framför marknadsföring" är nyckelord i hennes designarbete. Här finns inga språkbarriärer utan alla ska kunna ta del av hennes design och hon vill mer än gärna dela med sig. Tsumoris sett att få in en sorts saga och fantasi genom unika mönster och ädla material är väldigt vackert enligt mig, jag får associationer till gamla japanska målningar samt gamal arkitektur i hennes design, många av kläderna har inslag av kimono och andra klassiska japanska plagg. Och för att få de klassiska med en ny touch så är hon flitig på att smycka med paljetter, guldtråd, broderier och smycken. Denna skickliga lek med vackra material och färger ger bilden av Tsumori Chisato, någon jag beundrar.
 
GOD SAVE THE QUEEN
/F.Urde