Urde's Mode

Den här dagen började som alla dagar på jobbet, rutiner avverkades och kaffe sörplades...

Det var inte först efter att mer än halva dagen hade sprungit förbi som jag insåg att jag var nu slut på sysslor. Jag gick runt på mitt lager som SS officer och letade efter defekta vikningar att klaga på. Jag hittade en hög prada jeans som låg i o-ordning, så nu tog jag till med hårdhandskarna och....och...... ja, jag la dem i ordning helt enkelt.... så odramatiskt fortlöpte resten av den närmaste timmen. Men jag skulle inte ge upp hoppet om ett riktigt dunder problem som behövde lösas. Mycket riktigt efter att jag vikt kläder ett tag så torkar jag bort några svett droppar i pannan och ser upp mot taket. Eureka! På toppen av lager hyllorna stod nämligen den mest ondskefulla o-ordning av samlarleksaker.... "det här blir ett nöje!" och jag sätter igång. Jag lokaliserar en hel gång med tomma hyllor i sydöstra hörnet av lagret. Där blir platsen. 

Jag sätter planen i verket, "Nu jävlar, comicbook guy i simpsons! Nu ska du få se på riktigt nörderi!
En efter en, plockar jag ner leksakerna från oreda till perfektion. Jag sorterar sci-fi med annan sci-fi, kändisar med kändisar, japanska erotik dockor med andra japanska erotik dockor. "Åh va fint det blir!" tänker jag....jag tar mig t.om.  tid att ställa den yttersta leksaken med dess box, i en symetrisk kant i kant linje med hyllan, så att en illusionen av att det är en vägg gjord med leksaker... tendens till autism sprider sig i lagret, jag blir lagrets egna rain man. Viktor kommer förbi och ser på min skapelse, han uppmuntrar och tycker de är as coolt. Jag blir förstås i en stöddig extas och säger " så klart det är coolt, de här är precis som i någon film" själv klart är maffigheten ingenting mot vad som kan finnas på kanske sci-fi bokhandeln eller någon annan nördborg. Men för stunden så tror jag i mitt trötta huvud att jag har åstadkommit nått fantastiskt. 

Jag börjar nu hänsynslöst visa för alla som går förbi va fint jag gjort. Och blir sur när någon gått förbi skapelsen och inte ens lagt märke till det.  

Fler och fler av mina kamrater får se det jag gjort. Men reaktionerna blir inte den jag trott, "jaha, va fint... men skulle det där inte stå därborta?" ett pekande finger pekar mot ett tomt rum med hyllor, jag tror jag ska bryta ihop. Skulle allt detta vara förgäves? det kan jag inte tänka mig...

Men det var precis var det var.....

Det går nu äntligen upp för mig att nu får det vara nog..... jag kommer aldrig bli den där super perfektionisten.
Men jag fick mig i alla fall ett riktigt Triss moment, för plötsligt hände det bara. Jag blev leksaks nörd för en dag.

GOD SAVE THE QUEEN
/F.Urde